Venezuela har kört i diket

Det skrivs mycket nu om situationen i Venezuela, som närmar sig bristningsgränsen efter en lång rad av kriser. Venezuelas tillstånd är på flera vis mångbottnat. Men den Venezuelanska regeringen har skitit i det blåa skåpet med de panikartade priskontrollerna, som lett till att människor smugglat varor till Colombia där de sålts dyrare. Till slut slutar företagen tillverka produkter, då ekonomin riggats så att man går med förlust om försäljningen sker vitt. Det har förstås orsakat stora problem, där bristen på basvaror och tomma hyllor i affärerna varit de vanligaste skildringarna.

I slutet av 90-talet satte folkflertalet i Venezuela sitt hopp till en rörelse som lovade att omfördela oljepengarna och ge allmän resning åt dem som hade varit kuvade länge. Det lyckades väl i någon mån, men föll sedan på korruption och ekonomisk vanskötsel. Vilket måste sägas inte är helt unikt för just Venezuela, många andra latinamerikanska länder fick istället högerregeringar av  nyliberalt snitt på 90-talet och även det ledde till permanent underutveckling. Man kan säga att Venezuela försökte med en sorts ”vänsterpopulism” istället – spendera varje oljedollar på välfärd – och det gick i stöpet på grund av dålig ekonomisk politik och regeringens oförmåga att styra landet ur krisen. Det är inget att glädjas åt för någon, allra minst för de som vill se jämlikhet och mänsklig utveckling.

Situationen i landet påminner på många sätt om den då de gamla maktpartierna styrde och la grunden för en folklig vrede bland annat genom ”caracazo”, en massaker vid upplopp och nonchalans inför utbredd misär. Möjligtvis med undantag att Venezuela är mer globalt isolerade nu. Tragiskt och ledsamt är bara förnamnet.

2 thoughts on “Venezuela har kört i diket

  1. Problemet med Venezuela, liksom med hela Latinamerika utom möjligen Chile, är att de nyliberala modellerna har fortsatt att härska, att inget har investerats i industri därför att överklassen har föredragit att köpa upp pengarna, och att de s.k. vänsterregeringarna har trott att det räcker med att omfördela det (krympande) överskott som härrör från råvaror och jordbruk. Man levde högt en tid på att kineserna köpte råvaror, men nu har kineserna vänt sig till Afrika och då håller det inte längre.
    Se t.ex. vad den chilenske Cambridge-ekonomen José Gabriel Palma säger om saken: http://www.econ.cam.ac.uk/dae/repec/cam/pdf/cwpe1030.pdf

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s