Vem är det som styr egentligen?

Regeringen har tagit initiativ till att modernisera kommunallagen. Det råkade faktiskt bli så att Umeå Kommun var en av de tillfråga remissinstanserna inför lagändringen denna gång. Vi i Vänsterpartiet hade ett antal tillägg till kommunens remissvar, men eftersom de röstades ned på måndagens fullmäktige har vi istället skickat in dem på egen hand.

En central del i förslaget till ny kommunallag är öppningen för försöksverksamhet med majoritetsstyre: i praktiken att majoriteten tillsätter samtliga poster i en kommunstyrelse, lite som på riksdagsnivå alltså. Just denna fråga med majoritetsstyre har ju varit uppe i till diskussion under längre tid och naturligtvis finns det värdefulla poänger med att ha tydliga majoritetsförhållanden ute i kommunerna.

Samtidigt riskerar det att ställa den politiska oppositionen utanför stora delar av den politiska processen. Oppositionen går helt enkelt miste om möjligheten till insyn och information på lika villkor: riskerna är överhängande att partierna inte får samma tillgång till underlag, föredragningar från tjänstemän osv. Antalet tjänstemän lär väl dessutom öka med anledning av de dubbla uppdragen. Med andra ord: riskerna för att kostnaderna för den kommunala byråkratin ökar samtidigt som demokratin försvagas är stora.

För att säkra tydliga majoriteter borde utredningen istället titta mer på frågan utifrån att nuvarande system öppnar upp för samarbeten utan politiskt innehåll – endast i syfte att utestänga andra partier från det proportionerliga inflytandet som de har fått i kraft valresultatet. Dessa kommunala minoritetsstyren tar sig exempelvis uttryck i min egen kommun här i Umeå.

I Umeå Kommun bildade sju partier (Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och ett lokalt parti kallat ”Arbetarpartiet”) en kartellbildning för att fördela platser i styrelser och nämnder mellan sig efter senaste valet. Trots att dessa sju partier i praktiken ingår i majoritetskonstellationen så anser åtminstone fem av partierna att de inte alls utgör något majoritetsunderlag – och anser sig därför ha rätt att lägga beslag på både majoritets- och oppositionsuppdrag. Vad kallas den här formen av demokrati? Är den rimlig? När jag tar upp detta är det inte för att göra politiska poäng, även Vänsterpartiet har både deltagit och deltar i sådana här konstellationer runt om i landet. Men frågan är ju om inte den här typen av uppgörelser bör försöka förhindras i lagstiftningen utan de negativa effekter som ett rent majoritetsstyre riskerar att få.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s