(C) tar i så de blir blå

Annie Lööf tar verkligen i så hon blir blå. Centerpartiet säger nämligen (kanske som ett komplement till Folkpartiets förslag som sänkta löner för ungdomar?), att de vill sänka ingångslönen – för alla. 20-25 procent måste lönerna ned säger Centern och vill se sänkta ingångslöner på hela arbetsmarknaden för alla åldersgrupper.

Min första tanke kring detta är att jag tror personligen inte att det bästa sättet för ett parti som dansar på 4%-spärren att göra sig mer populära är att sänka folks löner. Det blir dessutom inte speciellt verklighetsförankrat när Annie Lööf själv sitter med en lön på 150 000 kronor i månaden. Med hennes förslag får nämligen undersköterskorna hennes månadslön – som årslön. Men i och med det här förslaget blir högern också allt tydligare – både med sina lönesänkar-ambitioner, och vilka man egentligen representerar när det kommer till den ekonomiska politiken.

Leder lägre löner till att fler blir anställda? Nej, ingenting talar för det. Till och med OECDs egna utredare säger att så inte är fallet i denna rapport. Det enda Annie Lööf och hennes marknadsliberala polare har att luta sig mot är en teoretisk effekt om att låga löner ”ska” göra att företag vill anställa fler eftersom det då blir billigare att anställa. Men den teorin kommer alltid förbli just en teori. Det tankesättet är begränsat, för genom att tänka så missar man varför företag faktiskt anställer.

Företag anställer inte för att det är kul. Inte heller för att det är billigt – eller dyrt för den delen. Ett företag vill alltid ha så få anställda så möjligt. Så när man anställer gör man det bara för att matcha efterfrågan på marknaden. Alltså för att klara av att producera det som folk vill ha och står redo att betala för. Och den efterfrågan ökar inte av att folk får sänkta löner, tvärt om får folk mindre pengar att röra sig med, och handlar därför av naturliga skäl mindre. De enda sänkta löner gynnar är dem som äger stora företag, som efter årtal med sänkta skatter och avgifter dessutom skulle fått minskade utgifter i form av lönesänkningar. Dessutom finns det inget exempel där låga löner lett till fler jobb. Det räcker ju med att titta sig omkring i skandinaven -  i Norge och Danmark är lägstalönerna högre än i Sverige medan arbetslösheten för unga är lägre.

TCOs ekonomiska utredare skriver mycket bra om detta med låga löners oeffekt här. Rekommenderas starkt!

Med kunskap och sunt förnuft i åtanke blir jag nästan osäker på om Centern själva läst igenom sitt förslag. För om de får som de vill, hamnar vi i snitt på en ingångslön mellan 10 000 och 15 000 kr i månaden före skatt. Det är de löner som idag anses vara så låga så det är svårt att få ihop vardagen med dem. I de yrken där lönerna ligger där, anses vara grovt underbetalda. Med den politiken skulle allt fler som arbetar få svårt att försörja sig. Vi skulle gå mot en utveckling som liksom i andra länder skapar stora grupper av arbetande fattiga. Det är varken en politik som skapar fler arbeten eller ett rimligt samhälle att leva i. Dessutom tror jag inte det är något som har stöd bland vanliga människor i Sverige.

Genom att förstå vad som faktiskt gör att människor anställs, ser vi också vad som krävs för att få fler jobb i samhället. Det som kan få fler i arbete är att man ser till så det faktiskt finns jobb att söka. Därför så kommer sänkta arbetsgivaravgifter, löner, osv inte hjälpa ett dugg. Vill man att det ska finnas jobb så måste man investera i där behov finns (exempelvis föra in mer pengar i sjukvården, omsorgen och skolan där det finns behov av mer personal – istället för att sänka skatt). Då går folk från socialbidrag/a-kassa till en riktig lön och därav konsumerar mer. Då väcker man också en efterfrågan, som gör att fler vill anställa och det leder till att fler får ett arbete. Det är smart och genomtänkt arbetsmarknadspolitik.

En snabbis ang. Juholts bostad

Ur Annie Lööfs förklaring till sin ersättning om 130 000 kr: ”När jag bodde här uppe i Stockholm själv stod de för min månadsavgift på dryga 4000 kronor på bostadsrätten, ränta och amorteringar betalar man själv. När min man flyttade in kunde jag enligt riksdagsförvaltningen bestämma själv om jag skulle ha hela ersättningen eller inte eftersom jag de facto har två lägenheter i mitt uppdrag”. Tydligen gav Riksdagsförvaltningen henne ett val om skulle ta hela ersättningen eller halva. Jag menar fortfarande inte att Juholt skulle tagit hela ersättningen men jag menar att det måste finnas ett mått av rättvisa i hur man behandlar företrädare i massmedia.

Dessutom går ännu en ledamot (från Centerpartiet) ut idag och berättar att han missat detta med hyresersättningen, och påpekar att ”reglerna inte är så tydliga som de borde vara och har sagt till riksdagsförvaltningen att de borde se över kontrollerna.”.

För att än en gång förtydliga: Jag tycker att Juholt har gjort fel, han skulle inte tagit hela ersättningen och det är pinsamt att han (och många andra politiker) agerar på det sättet.

Jag vill bara sätta lite perspektiv på diskussionen. Kanske är det inte helt fel då det mest politiskt korrekta just nu verkar vara att kräva nackskott på Håkan Juholt.