Igår fick Umeå motta hederspris som en av Sveriges absolut bästa idrottskommuner 2012. Otroligt välförtjänt för Umeå som länge arbetat aktivt med idrott och hälsa. Allt från regelbundna hälsoveckor i skolan, utbyggnad av träningshallar och friidrottsarenor till medlemsföretaget IKSU (Idrottsklubben Studenterna Umeå) som driver nordens största sportcenter här i stan.
Sedan är det kanske än så länge svårt för Umeå att tävla med kommuner som Solna som bygger en arena för flera miljoner tillsammans med Stockholms län. Men det visar att ett folkligt hälsoarbete kan vara nog så värdefullt och det är därför jag är glad att Umeås arbete uppmärksammas.
Det är viktigt att det finns en tanke och samhällsvision kring människors hälsa. I Sverige har det dels länge funnits en tradition av att staten satsar på folkhälsan. Det har gjort att det kostar 200 spänn att spela i ett fotbollslag i grundskolan, att idrottsföreningar är skattebefriade och att alla kan hyra en idrottshall eller låna en fotbollsplan för dem är allmänna. Det har inte bara gjort Sverige till en framgångsrik idrottsnation på tävlingsnivå utan också möjliggjort för vanliga människor att vara hälsosamma och idrotta.
Därför är det synd att både Moderater och Socialdemokrater dem senaste 20 åren gjort nedskärningar och nedprioriteringar på idrottsområdet. I borgerligt styrda Stockholm höll majoriteten på att så kraftigt skära ned på idrottsstödet till idrotten, så att idrottsföreningarna skulle blivit tvungna att chock-höja medlemsavgifterna för att ha råd med verksamheten. Men höjda avgifter stänger ute många och då blir idrotten blir inte längre allmän på lika villkor. Som tur är lyckades man tillslut stoppa förslaget. Men i budgeten inför nästa år får idrottsrörelsen inga extrapengar alls av regeringen.
”Vi har alltid varit försiktiga med att begära mer pengar, men nu är det nödvändigt. Både föreningar och förbund drabbas av ökade kostnader och om stödet inte hänger med kommer det att innebära ett minskat stöd till både elitidrotten och föreningarnas barn- och ungdomsverksamhet”, säger Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber.
Samtidigt har idrottsrörelsen större utmaningar än höjda avgifter och nedskärningar. Idrottande tjejer får många gånger sämre träningstider, sämre planer, hallar och omklädningsrum, sämre föreningsekonomi än idrottande killar. Människor med funktionshinder har inte samma möjligheter till idrott som många andra.Fortfarande är segregeringen idrotter emellan mycket stor. Allt för tidiga sk. ”elitsatsningar” stänger ute många.
I sina bästa stunder är idrotten förenande. När man idrottar spelar det ingen roll vilken kön man har, var man kommer ifrån, vilken språk man talar bäst eller hur mycket ens föräldrar tjänar. Idén om att på planen är alla lika är något som tilltalar många människor. Därför ska folkhälsoarbetet utvecklas, inte avvecklas. Folkhälsosatsningar är ett bra och viktigt samhällsarbete som vi bör ta till vara på, investera i och utveckla.

Ibland får man ett hederspris för att våga investera i idrotten. Det är förstås bra. Men det bästa är att man får en arena där alla människor kan mötas, där fler får utvecklas, känna gemenskap, arbeta som ett lag och våga ta plats. Och dessutom en hälsosammare befolkning som mår bättre.