Dags att höja nivån

Jag brukar inte avge löften till nyårsafton – men som många andra brukar jag ofta ha önskningar inför det nya året. Detta år har jag ett mycket specifikt önskemål: att den svenska vänstern reser sig från den låga nivån vi lutar oss mot just nu. Det handlar både om den låga intellektuella nivå, men också den låga klassmedvetenheten.

Ett elakt sätt att säga detta är att det i dagsläget finns gott om vänsterakademiker, men få vänsterintellektuella. Ett annat sätt att säga det är så här: De flesta vänsterprofiler håller helt enkelt inte längre på med politik. Istället för att politisera, analysera och diskutera aktuella samhällsfrågor utifrån ett klassbaserat perspektiv, så är nästan samtliga av de svenska vänsterskribenterna mer intresserade av filosofiska frågeställningar: Vem gynnar vem just idag? Vilken kamp tillhör vem? Vart glider egentligen samtiden?

Man skriver om varandras texter med egna ord och trumpetar ut sönderkörda resonemang. Därför är det inte förvånande att man oftast håller med varandra. Ungefär samma texter går att läsa i allt från Flamman till ETC till Dagens Arena till Aftonbladet. Åsiktslikritningen är utmattande och skapar apati i hela den breda vänstern.

Begreppet “tomma tunnor skramlar mest” återkommer när man läser flera av dessa ”intellektuella” vänsterskribenter. Det är många hårda ord och anklagelser mot meningsmotståndarna på liberala ledarsidor, men desto tunnare på egna, konkreta motförslag. Till exempel antyder Aftonbladets Anders Lindberg att regeringen har pressats av liberala ledarskribenter till en stramare flyktingpolitik, utan att reflektera över varför hans egen redaktion inte verkar ha lyssnats på av sin egen regering. Eller när Flammans ledarskribent Anna Herdy resonerar kring att ett “fascistiska förstadie” tonar upp sig och socialliberalerna inte gör tillräckligt för att förhindra detta.

Samtidigt sticker man inte sällan iväg i vad som rimligtvis bör anses vara sidospår, i skenet av mer relevanta samhällsfrågor. Det syns visserligen tydligare bland partier och vänsterprofiler utanför de större redaktionerna, men även bland den professionellt åsiktsproducerande vänstern går det att notera denna trend. Som höstens kulturbråk mellan Åsa Linderborg och Daniel Suhonen om vems monter på bokmässan Håkan Juholt egentligen skulle stå i. Eller att då flyktingkrisen började torna upp, men Aftonbladets ledarkrönikör hellre skriver om Zara Larsson.

När opinionsvänstern håller med varandra i de liberala ledarskribenternas tillkortakommanden och delar de rutinmässiga texterna om behovet av expansiv finanspolitik, hamnar vänsterns skribenter snett i den större samhällsdebatten. Jag är själv vänster, men mer än en gång har jag under förra året behövt plocka upp skämskudde när representanter för vänsterns ej namngivna avdelningar ska debattera mot sina borgerliga motparter. Ta exempelvis samtalet i P1-morgon där SvD:s Ivar Arpi föreslår att försvarsmakten ska hjälpa till med gränskontroller eftersom polisresurserna inte räcker till. Arpi vill sätta in militär mot flyktingarna, kontrar då Aftonbladets Anders Lindberg samvetslöst.

Eller bara när Svenskt Näringsliv som vanligt föreslår lägre löner för att nyanlända ska komma in på arbetsmarknaden. Vänsterpartiets ledande företrädare bemödar sig inte ens att bemöta detta i sak, utan replikerar med en raljant artikel om att man bör göra det billigare att anställa arbetsgivarföreningens VD. Det roar möjligtvis vissa, men de flesta ställer sig nog skeptiska till den typen av osaklig debattstil. Medvetna missförstånd åt ena hållet, fula debattknep åt det andra. Dagens vänster påminner allt mer om den borgerlighet som i slutet av 90-talet var besatt av kommunistspöket. Det kan vara värt att minnas att det inte gick särskilt bra för den borgerligheten.

Samtidigt har den radikala, klassbaserade fördelningspolitiken blivit svag och tyst – både i den politiska idéproduktionen och i de politiska partierna. Numera är den i stora drag ersatt av en postmaterialistisk, värderingsstyrd analys där vänsterns politiska projekt blivit att detaljstyra vanliga människors sociala värderingar istället för att förändra samhällets materiella förutsättningar. En tydlig fingervisning är hur den breda vänstern i allmänhet, vänstern till vänster om socialdemokratin i synnerhet, går fram med politik och retorik fokuserad på diverse “utsatta grupper”. Det är visserligen hedervärt att bry sig om människor i periferin – men det är inte klasspolitik. Det gör katolska organisationer också, det är inte progressivt i sig.

Ett sant klasspolitiskt projekt syftar till att lyfta arbetarklassen i sin helhet (då följer även de mest utsatta med), genom att ta ett helhetsgrepp och förändra strategiskt viktiga maktförhållanden inom centrala politikområden. Se bara på fackföreningsrörelsen, som traditionellt har samlat många olika människor på klassbasis kring minsta gemensamma nämnare i den centrala maktfrågan för varje socialist: makten över produktion, produktionsmedel och mervärde.

Men de senaste åren är det inte fackföreningsrörelsen som inspirerat politiken, utan fokus har skiftats och politiken smyger istället in sina mer värderingsbaserade tendenser in i fackföreningsrörelsen. Man skulle kunna säga att det handlar om det som i arbetslivet kallas för värdegrundsarbete: Man ska vara emot SD, man ska kalla sig feminist och ha “korrekta” värderingar i övrigt. Men egentligen borde strömmen gå åt andra hållet: vi behöver mer traditionella fackliga tendenser i partipolitiken och den politiska åsiktsproduktionen. Då kan vänstern äntligen höja den intellektuella nivån och höja klassmedvetenheten. Det önskar jag mig av 2016.

(Expressens ledarskribent skrev också en text på just detta tema några dagar senare, som i stora drag delar denna analys och är mycket läsvärd. Du läser Anna Dahlberg här.)

Advertisements

One thought on “Dags att höja nivån

  1. Orange is the new black? – Arijan Kan

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s