6 bulletpoints efter Charlie Hebdo

Det har tenderat att uppkomma flera diskussioner samtidigt om terrorattacken mot Charlie Hebdo. I en diskussion på min egen Facebook formulerade jag ett svar i 6 punkter till de som besvarade mitt tidigare blogginlägg på samma tema.

1. Det breda fenomenet islamistisk terror bör förstås utifrån en marxistisk analys och på materiell grund. Men i varje enskilt fall finns också andra faktorer som spelat in, som också ger en delförklaring i de enskilda fallen och gör så att man kan förstå det som hänt ”just här” bättre. Exempelvis problemet med radikal islamisering i många franska förorter – vad beror det på? Bara USA-imperialism? Islamismen bör ses som mer än bara ett irrationellt svar på västerländsk utrikespolitik. Snarare har den blivit en egen ideologi med ett eget liv, som inte nödvändigtvis börjar och slutar med USA-imperialismen, även om den sannolikt stärks av den. Slavoj Zizek skriver bra på samma tema i dagens DN.

2. De andra frågor som väcks efter detta [terrorattentatet], som inte har en direkt koppling till USA-imperialism måste vi i vänstern också kunna svara på. Exempelvis: Vad är Charlie Hebdo för tidning – och hur ska man förstå deras innehåll? Är det OK att skämta om och karikera grupper som i någon sorts intersektionell analys faller under kategorin ”flerdubbelt förtryckt”? Jag tycker det. Och jag tycker det är sunt och bra om man reflekterar kring de här frågorna ur ett vänsterperspektiv också, för att de diskuteras flitigt. Det är också just detta mitt tidigare blogginlägg handlar om.

3. Jag tycker inte satiriker och andra kulturskapare kan begäras lägga band på sig för att undvika att såra någon (så länge de håller sig inom lagen förstås: förtal, hets mot folkgrupp, olaga hot osv). Sedan är ju den politiska uppgiften en annan, där kan det påpekas nödvändigheten i att organisera samhället så ingen blir förfördelad. Men det är alltså en annan fråga, och jag tycker man gör klokt i att hålla isär de två.

4. Men ändå har jag upplevt hur vissa säger att den här typen av konst är felaktig ur någon sorts intersektionell maktanalys och att det därmed blir fel att ta publikationer som Charlie i försvar, även i dagens situation. Självklart menar jag inte att man av omsorg om yttrandefriheten ska hålla inne med eventuell kritik mot innehållet i tidningen (då förminskas ju hela konceptet med yttrandefrihet och samhällsdebatt). Men jag tycker kritiken många gånger lander i en felaktig analys som bland annat bottnar i att man missat hela kontexten och kulturen kring vänstertidningen Charlie Hebdo.

5. Om man dessutom indirekt lägger skulden på publikationen själv för massakern och antyder att man typ får skylla sig själv om man publicerar sådant och sedan får en massaker över sig, så tycker jag inte frågan om rätten till yttrandefrihet direkt framstår som en ”no-brainer”.

6. Yttrandefrihet i praktiken blir helt urvattnat (och samhället ganska ociviliserat) om varje människa ska ”försvara sig själv” och man säger till de som utsätts för repressalier på grund av sina åsikter och publikationer att de får ”skydda sig bättre” [sådant om nämnts i tidigare inlägg]. Samhället ska kunna försvara alla som ger uttryck för en åsikt från våld och repressalier, det är vad hela principen om yttrandefrihet går ut på.

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s