Nyval är skit, hur kom vi hit?

Statsminister Stefan Lövfen meddelade idag att han kommer att utlysa nyval. Det är en situation som de borgerliga ”mittenpartierna” tillsammans med Sverigedemokraterna har tvingat fram. Jag har ser hur många spekulerar och diskuterar vem som bär skulden eller känner mest ansvar.

Min utgångspunkt är att man ska vara balanserad när man ser på det här. Naturligtvis kan vi inte ha en ordning där oppositionspartier förväntas lägga ned sina budgetförslag bara för att de riskerar att få stöd av SD. Den kritiken mot Alliansen är obegriplig. Att Moderaterna och Kristdemokraterna därtill är ointresserade av att samtala med Socialdemokraterna om en budgetuppgörelse är väl knappast heller orimligt. Men samtidigt har Alliansen som sådan, framför allt (de tidigare?) mittenpartierna Folkpartiet och Centerpartiet, utvecklats till något som kommit att likna Sveriges eget Tea-Party. Deras enda politiska mål verkar vara ett göra det omöjligt för Stefan Lövfen att regera landet – inte helt olikt från vad Republikanerna gjort mot Barack Obama i USA. Annie Lööf och Jan Björklund verkar drivas av ett närmast religiöst förakt för socialdemokratin.

I allt detta anar man också en portion klassförakt. Borgerligheten har länge gjort sig roliga över att Stefan Lövfen kommer ifrån svetsen utanför Övik. Han kan inte hålla tal utan manus som de andra proffspolitikerna. De fina och komplicerade orden rinner inte friktionsfritt ut genom munnen på honom, han stakar sig till och med ibland, inte blivit av med sin norrländska och har stora, tjocka händer som lyft tungt på ett vanligt jobb. Hur hade deras inställning varit om han inte varit sådan? Om han istället var vältalad ekonom eller statsvetare, född och skolad in i politikens finrum? Det kan man väl förstås inte göra annat än bara spekulera i.

Det ohederligaste är dock när borgerliga proffstyckare försöker göra en poäng av att regeringen Reinfeldt minsann också var i minoritet 2010-2014, men fick ihop det ändå. Och ja, Alliansen fick ihop det då dels för att man använde sig flitigt av Sverigedemokraterna som stödhjul och dels för att det fanns ett socialliberalt mittenparti – på andra sidan blockgränsen – som var villigt att sätta sig ned, förhandla och komma överens om politiken: Miljöpartiet. Detta är något den svenska borgerligheten borde begrunda.

Personligen tror jag att just mitt eget parti, Vänsterpartiet, hade behövt en längre tid för idédebatt och eftervalsanalys innan vi ska göra ännu ett val. Och det är inte bara för att partikassan (som alltid varit knaper) sannolikt är fullständigt uttömd, utan främst för att vårt parti har stora idépolitiska utmaningar framför oss. Jag har bloggat om det tidigare, bland annat här. Men nu står vi alltså inför nyval. Nu får i alla fall alla som inte visste att det var vi i Vänsterpartiet som fick igenom de stora satsningarna på jobb och välfärd i budgeten – trots att vi bara fick 5,7 procent av väljarstödet i valet i september – en ny chans att ge oss ett ännu tydligare mandat.

2 thoughts on “Nyval är skit, hur kom vi hit?

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s