Till lönekartläggningarnas försvar

Enligt diskrimineringslagen så är arbetsgivare med mer än 25 anställda skyldiga att göra en jämställdhetsplan och lönekartläggning vart tredje år. Att lönekartlägga är helt enkelt att redovisa hur det står till med lönerna på arbetsplatsen. Kravet på lönekartläggning har funnits i svensk lag sedan 1994. Syftet är att arbetsgivaren ska rätta till osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor. Kön ska inte helt enkelt ha någon betydelse för lön.

Men lönekartläggningarna har på senare år tagit en hel del stryk. Regeringen lade 2009 ned Jämställdhetsombudsmannen (numera ihopslagen med ”Diskrimineringsombudsmannen” som har ett mycket bredare arbetsfält) som tidigare hade huvudansvar för lönekartläggningarna, löste upp kravet på antal anställda för lönekartläggning från 10 till dagens 25. Dessutom ändrades tidsperioden från varje år till endast vart tredje år, som alltså är det som gäller idag.

https://i0.wp.com/www.akademssr.se/getimage/jpeg/121004_1490864822506d69595690e.jpg

I kombination till detta kan jag ibland tycka att det i största allmänhet funnits en orättfärdigt negativ ton om effekten av lönekartläggningarna (”inte gett resultat”, ”onödigt pappersjobb”, ”räcker inte” osv) – i bägge politiska läger, inte bara till höger. Men innan jämställdhetsombudsmannen lades ned, hann de göra något som hette ”Miljongranskningen” – det var en granskning av arbetsgivarnas lönekartläggning och berörde ca 750 000 anställda (1/5 av arbetsmarknaden). Denna granskning visade att 44% av arbetsgivarna hittade och åtgärdade osakliga löneskillnader. Något som i sin tur ledde till lönejusteringar för 5 808 anställda, varav mer än 90% kvinnor. Den genomsnittliga lönejusteringen per person blev 1 120 kronor i månaden.

Nu har Diskrimineringsombudsmannen följt upp detta, tyvärr då i mindre skala än tidigare. Men faktum är att när man tittar dagens lönekartläggningar visar det sig att de arbetsgivare som tidigare blev granskade i mycket större utsträckning bedriver ett systematiskt arbete för jämställda löner än idag, till skillnad från de arbetsgivare som inte blev granskade överhuvudtaget.

Men för att lönekartläggningarna ska nå sin fulla potential och göra än mer nytta måste det ske några ordentliga justeringar:

1. Alla företag med minst tio anställda ska göra lönekartläggningar varje år. Företagen ska förstås varje år redovisa att ”så här ser det ut” och hittar man några orättvisor, vilket inte är helt ovanligt, ska man också kunna presentera vad man ämnar göra åt dessa. Oppositionspartierna körde faktiskt över regeringen i riksdagen om denna fråga tidigare år, förhoppningsvis förhalas inte verkställandet.

2. Återinför ett jämställdhetsombud. Det behövs folk som arbetar mer specificerat med att granska och utveckla bland annat just lönekartläggningarna. Förhoppningsvis kan dessa sedan ingå i ett jämställdhetsdepartement i framtiden?

I dagsläget klarar ”Diskrimineringsombudsmannen” uppenbarligen inte att se till så arbetsgivarna sköter sig – den granskning som kommit nu är bra, men för smal och för sen. Alldeles för få arbetsgivare granskas. Det är ju som att Skatteverket skulle sluta granska deklarationerna!

3. Det ska kosta att inte kartlägga. Många företag struntar helt enkelt i kartläggningen, en undersökning år 2007 från Jämställdhetsombudsmannen (som idag alltså inte finns mer, därav 2007 års siffror) visade att endast 6%, av de 333 företag som granskades uppfyllde kraven. Detta är helt orimligt att näringslivet (och även vissa kommuner) tillåts göra lite som dem vill i denna fråga. Med dagens regler så kan dessa i praktiken strunta i reglerna tills dem blir påkomna och så kostar det ingenting. Det bör ändras på. Böter för de företag och kommuner som struntar i att lönekartlägga, tack!

Göra man dessa tre saker, så får vi bättre lönekartläggningar som kan göra ännu större skillnad. Det må vara att lönekartläggningar i sin enskildhet knappast är nyckeln till jämställdhet. Men vilken reform är det egentligen? Det är ju tillsammans med andra feministiska reformer som genusperspektiv i utbildningsväsendet, individualiserad föräldraförsäkring, sex timmars arbetsdag, öronmärkta pengar för kvinnolöner till kommuner och landsting osv, som lönekartläggningarna och jämställdhetsplanerna spelar roll för att vi som samhälle ska kunna ta kliven mot jämställdhet.

One thought on “Till lönekartläggningarnas försvar

  1. Meh! Så tokigt allt kan va! Hade ingen aning om hur allt låg till …tack för upplysningen, MER KUNDSKAP ÅT FOLKET, JIPPIKAYAYMOTHERFUCKER! :D

Kommentarer

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s