Jag är inbjuden som talare. Det känns förstås jättekul och som vanligt kommer jag publicera mitt tal här på bloggen sedan.

Har du missat detta med ACTA? Denna video förklarar snabbt och pedagogiskt!

I samma stund som barnet föddes bestämdes det att hon ska vara kristen – även om hon inte vill det. Hon kommer vara åtalsimun och alla andra som jobbar kommer betala stora delar av hennes utgifter. Dessutom är hon tilltänkt att bli statschef en dag – oavsett om svenska folket anser henne kompetent för jobbet eller inte. Hon kommer dessutom förmodligen bli den mest medieövervakade svensken någonsin. En livslång ociviliserad såpa som vi förväntas följa och engagera oss i.

Jag har bloggat en hel del om monarkin förut: här och här. Monarkin är ett odemokratiskt och förlegat styrelseskick. Det har sina rötter i en tid då börd och familj avgjorde en människas ställning i samhället. Det är dags för Sverige att lämna det rojalistiska spektaklet, med en en statligt avlönad och menlöst vinkande överklassfamilj, bakom oss.

I en tid då människor runt om i världen ropar efter demokrati, fred och utveckling står vi i vägen för detta som en stor cynisk betongkloss. Sveriges vapenexport har aldrig varit större och handeln med till exempel Syrien når nya höjder. Det är helt oacceptabelt.

Enligt regeringens riktlinjer för vapenexport är respekt för mänskliga rättigheter ”ett centralt villkor” för att godkänna exportaffärerna. Men vapenexporten frodas i det borgerliga politiska läge som råder. ISP åsidosätter riktlinjer och regeringen förhalar riksdagens beslut, eftersom de troligtvis ser det som ett praktiskt sätt att få in pengar i statskassan på. Men det ska förstås sägas att även Socialdemokratiska regeringar mer eller mindre struntat i detta. Det är ett systemfel i svensk politik som möjliggör att vapen kan exporteras.

Jag vill att Sverige avskaffar vapenexporten. Vi ska helt enkelt inte exportera vapen överhuvudtaget. Jag tycker det eftersom det helt enkelt finns vissa “varor” man faktiskt inte bör befatta sig med och absolut inte förmedla, eftersom de inte bidrar med något gott. Det är inget “okej” sätt att tjäna pengar på.

Att vi överhuvudtaget säljer krigsmateriel leder till att människor dödas eller tvingas på flykt. Vapnen används ju i slutändan av någon, mot någon. Kapprustningar gör dessutom att risken för krig ökar avsevärt. Misstron mellan två länder som ständigt förser sig med nya vapen och krigsmaterial ökar väldigt ofta, se t.ex på Pakistan-Indien eller Nordkorea/Sydkorea. Exporten av vapen till fattiga länder bidrar indirekt också till svält, analfabetism och utebliven hälsovård – eftersom dessa länder nästan alltid prioriterar militär, vapen och armé först.

Dessutom fungerar inte vapenexport som vilken affär som helst. Köpare och säljare träffar ofta överenskommelser där säljaren lovar att bidra/investera i att köparen på sikt kan bygga upp en egen krigsindustri och tillverka egna vapen på licens. Vilken gör den långsiktiga militära situationen i världen farlig och ohållbar.

Det är fullt möjligt för Sverige att sluta sälja vapen – om viljan finns. När man hör motargumenten så är dem ofta mumlande och svaga. Det vanligaste jag tycker man får höra är att Sverige måste sälja vapen för att gynna svensk säkerhet. Jag blir alltid lika paff av det argumentet. Var finns det rimliga i att krossade demokratirörelser och civila afghaner ska betala svensk säkerhet och svenska arbetstillfällen? Det är ofattbart att en sådan fruktansvärt människosyn accepteras på 2000-talet.

PS. Det finns en superbra folder om svensk vapenexport från bland annat Amnesty (där jag är medlem) och Svenska Freds. Den heter “Fyra saker du inte vill veta om svensk vapenexport” och går att hitta här – läs den!

IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, sätter fingret på den riktiga lösningen om man vill att svenska elever ska lära sig mer. Och det känns ju jätteskönt att den går precis i linje med det som vi i vänstern sagt i många, många år gällande skolpolitiken.

Mindre klasser ger både bättre studieresultat och gör dessutom eleverna vassare på arbetsmarknaden sedan – eftersom de lär sig mer. Det är så pass effektivt med mindre klasser, så att samhället ganska fort får tillbaka kostnaderna för mindre klasser när dessa elever kommer ut i arbetslivet.

Med denna egentligen helt logiska insikten i händerna kan man ju tycka att Sverige verkligen borde ha klasser om max 15 elever istället för att bidka höginkomsttagare med skattesänkningar. Men så är det alltså inte. Både Socialdemokrater och Moderater har haft hand om skolpolitiken de senaste åren och i båda fallen har det gått åt samma riktning: större klasser (för att spara pengar åt skattesänkningar/nedskärningar), sämre resultat, mindre personal i skolan. Tidigare i veckan kom också forskning på att tidiga betyg gör att elever lär sig mindre. Allra hårdast drabbar det elever från familjer utan någon större studievana.

Vänstern har alltså fått rätt på i princip alla skolpolitiska punkter. Bekräftat i både verklighet och forskning. Men istället driver regeringen skolpolitik åt motsatt håll. Om (V)i hade fått bestämma hade skolpolitiken utgått från den forskning och kunskap som finns kring skolan.

Det känns väldigt roligt! :-)

Det är jättebra att frågan uppmärksammas. Och det är ännu bättre att dessa personer, som många människor ser upp till, går ut och gör ett sådant här tydligt statement. Det är bra!

Men jag vill ändå påstå att man missar lite här. Vill man verkligen komma till rätta med handeln av kvinnors kroppar så tror jag att man måste våga sig på en djupare förståelse än att reducera prostitution till enskilda manliga rötägg som inte är som alla andra sk. ”riktiga män”. Istället tror jag det är viktigt att förstå vad det är för sorts problem vi egentligen står inför. Hur annars ska vi kunna komma till rätta med det?

Mansrollen, alltså den roll som pojkar och män förväntas uppfylla, laddas med många olika värderingar, egenskaper och krav. Det handlar om hur män fysiskt ska se ut, agera, klä sig, bete sig, tala osv. Helt enkelt receptet för att bli en ”real man”, sk. ”riktig man”. I den rollen finns också en väldigt betydande del som ger män (den inbillade) rätten att tillförskansa sig kvinnors kroppar.

Det kan förstås ta sig uttryck på olika sätt. Allt från klängiga killar på krogen (eller i melodifestivalen) till rena våldtäkter. Men båda fenomenen bottnar i att män anser sig ha rätten att tillförse sig själva med kvinnors kroppar. En av de yttersta exemplen är just att män köper kvinnor – alltså det som mynnar ut i traficking och prostitution.

Visst, kampanjen är ett bra initiativ. Men jag tycker inte riktigt man når ända fram på det sättet. Man sätter inte fingret på grundproblematiken. Det räcker inte med att fler pojkar och män blir ”real men”, snarare tvärt om. Istället krävs det att man helt gör sig av med dessa förlegade föreställningar om hur kvinnor och män ska vara och istället tillåter oss att utveckla oss själva, uppfylla vår fulla potential och bli friare människor.

Då kan man inte driva en anti-traffickingkampanj under epitetet ”real men”. Även om jag förstås förstår att man kanske vill förändra synen på vad ”real men” gör, så  är det ju ofta just dessa ”real men” som är problemet. Vågar man inte se prostitution och trafficking som de strukturella samhällsproblem dem faktiskt är, kommer vi aldrig kunna lösa problemen.

PS. Läste förövrigt att vice-statsminister Jan Björklund (Fp) attackerades av en israelisk bosättare under sitt besök på Västbanken. Kanske kan detta bli en liten väckarklocka för honom. Har han lärt sig något? Kan han förstå vilken karaktär den israeliska bosättningspolitiken är av, efter denna incident?

Mitt svar löd såhär:

Edward Riedl (M) skriver i VK (080212) att de sexuella trakasserier som Gina Dirawi utsattes för i melodifestivalen förra veckan inte var okej. Det är ju tur att han inte tycker det. Det bra och viktigt att diskutera det gigantiska säkerhetspolitiska problem som mäns våld och trakasserier mot kvinnor faktiskt utgör.

Men tyvärr har det en förmåga att stanna just där. Vid prat. För några veckor sedan sade nämligen regeringens egna utredare att just kvinnofridslagstiftningen inte bör skärpas. Det handlar om att män som vid upprepade tillfällen hotar, förföljer och slår sina fruar, sambos eller flickvänner ska kunna dömas för grov kvinnofridskränkning. Men för att det ska vara möjligt så måstes det ju tas hänsyn till att handlingarna faktiskt är upprepande. Att det är en del av ett mönster där män kränker kvinnor för att de är kvinnor.

Men där sätter alltså regeringen stopp. Inte heller ska straffminimum höjas eller preskriptionstiden förlängas. Det tycker jag är allvarligt. Enligt min åsikt bör lagstiftningen självklart skärpas. Om regeringen menar allvar med sina jämställdhetsambitioner kan de ju börja där – och faktiskt göra något.

Arijan Kan
ordförande Ung Vänster Umeå

Nu är det dags igen. Det holländska högerextrema partiet “Frihetspartiet” (som idag samregerar med de borgerliga där) har lanserat en sajt där de uppmanar besökare att rapportera upplevda problem med central- och östeuropéer. “Har du förlorat ditt jobb på grund av en polack, rumän eller bulgar?” är en av frågorna som ställs.

Detta har i sin tur fått det bulgariska högerextrema partiet, Attaka, att gå i taket som förstås blir jättearga på att rasister i andra länder kränker bulgarer – precis som rasisterna i Bulgarien kränker människor från andra länder.

Detta är ju dock inte bara en superbisarr situation. I grunden handlar det också om något annat. Många av de som är med i rasistiska och odemokratiska rörelser säger att så länge de inte får skandera sitt hat öppet, så har vi ingen demokrati. Men en dag kanske det är de som står i “b-laget” och har fel åsikt eller hudfärg. Agerandet från Frihetspartiet i Holland och konstrast till Attaka från Bulgarien är ett exempel på det. De flesta i dessa rörelser är nog inte medvetna om vilket samhälle de skapar när de inskränker på demokratin.

Han intervjuas också i tidningen där han säger mycket bra saker om de könsnormer som finns. Jag tycker det är häftigt att se Hampus. Han går exempelvis som enda kille dansprogrammet på gymnasiet (andra året), dansar bland annat balett och stortrivs med det.

Det är bra och viktigt att vi diskuterar könsroller och patriarkala strukturer. Precis som det ska vara okej för Hampus att dansa balett, så ska det vara okej för mina tjejkompisar som håller på med hockey att få göra det också – på schyssta träningstider, med bra tränare och i fräscha lokaler. Precis som killarna får göra.

Som feminist är det viktigt för mig att motverka traditionella könsroller så vi unga (och inte så unga förstås) inte ska behöva begränsas av förlegade normer och idéer om hur killar och tjejer ska vara. Det ska finnas 1 000 olika sätt att vara på, inte bara två.

Det jag gillar bäst med filmen är hur den skildrar stämningen i Sydafrika just efter att apartheid fallit. På minussidan kan man ju sätta att det finns en ganska överhängande tendens att romantisera olika fenomen – men det är ju en Hollywood film trots allt. Nu borde jag kanske sätta ett slutbetyg på filmen på klassisk nöjesblads-manér? Men det tänker jag inte våga mig på. Se den istället, rekommenderas varmt! :-)