Jag kommer ta en liten paus i mitt bloggande och hoppas på att vara tillbaka till hösten.
Vill du fortsätta följa mig under tiden får du gärna följa mig på Twitter @arijankan.
Vill du kontakta mig går det förstås fortfarande jättebra mejla på: arijankan@yahoo.se. Jag läser min mejl dagligen. Vi ses snart igen!
Idag skaffade jag Twitter. Det blir spännande, jag får se om jag ångrar mig framöver! ;-)
Har du också Twitter? Följ mig gärna på @arijankan genom att klicka här.
Igår kom jag hem efter en riktigt bra helg med Peace Works styrelse. På vägen hem köpte jag (och läste ut) reportage-boken ”I väntan på Talibanerna” och det ångrar jag inte. Den är skriven av den frilansande journalisten Jesper Hour som rest runt i Afghanistan.
Under sina resor möter han terrorister, skolflickor, ”heliga män”, poeter, feminister, kommunister, opiumbönder och allehanda fifflare. Inte för att tycka till utan för att återberätta, att rapportera om situationen i landet. Bristen på tvärsäkerhet och proffstyckande är befriande och närvarokänslan är hög genom hela boken. Helt klart godkänd författarinsats och väldigt intressant bok att läsa!
Den är ytterligare ett vittnesbörd om det alltmer meningslösa i NATOs krig i Afghanistan. Jag är ju av åsikten att Sverige genast bör ta hem sina soldater från Afghanistan och istället investera tid, energi och pengar på bistånd och utvecklingsarbete istället. Den här boken har definitivt stärkt mig i den övertygelsen. Något jag förövrigt skrivit om i mitt kortare debattinlägg ”Afghanistan har blivit NATOs Vietnam” i Dagens Konflikt för några år sedan. Läs gärna även det!
På vägen hem från Stockholm läste jag också Jon Wemans artikel om Venezuela i Aftonbladet kultur. Borgerlig media har ju många gånger varit duktiga på att framställa Venezuela som ett land på gränsen mellan demokrati och diktatur, och målat upp Chavéz som en tokig gubbe. Jag tycker det är synd, eftersom det förminskar det politiska samtalet genom att göra så. Senaste året har så gott som alla Sydamerikas vänsterregeringar varit oerhört ekonomiskt och socialt framgångsrika.
Oavsett vad man tycker om det är det så det ligger till och det är i så fall utifrån det faktumet debatten om Venezuela ska föras. Visst är det så att allt som görs av Venezuela inte automatiskt är ”rätt och riktigt”. Det måste man kunna ha självdistans nog att se och ifrågasätta – kanske speciellt ur ett vänsterperspektiv. Men debatten måste fortfarande kunna förhålla sig till verkligheten. Därför är Jon Wemans artikel om just Venezuela i Aftonbladet Kultur så läsvärd. Du hittar den HÄR.
Idag var det alltså partiledardebatt i riksdagen. Jonas Sjöstedt representerade Vänsterpartiet i riksdagens talarstol och jag tycker han i stora drag gjorde det bra. Politik för jobb, en modern skola och en välfärd fri från vinstintressen är centrala och viktiga delar i Vänsterpolitiken som vi vill föra.
Men jag saknade fokus jämställdheten. Både från Vänsterpartiet men även från de andra partierna. Rättvisa löner, sex timmars arbetsdag och en individualiserad föräldraförsäkring är tre tydliga exempel på betydande och avgörande reformer med politiska sprängkraft för ett samhällssystem som i dag inte håller måttet i jämställdhet. Alla partier som skrivit in feminismen i sina partiprogram har ett ansvar, således också Vänsterpartiet.
För min egen del har det varit en ganska lång dag. Jag började jobbet 05:25 imorse. Förutom att jobba har jag också hunnit med att bli intervjuad och fotat för ett personporträtt. Det var väldigt trevligt! :-)
Dessutom så hade vi i Ung Vänster Västerbotten ett Distriktsstyrelsemöte. Vi pratade mycket om ekonomiska frågor men även framtida strategier i Västerbotten, om vilka frågor vi ska lyfta och på vilka orter vi har kapacitet att satsa tid och energi. Mer om detta framöver!
Jag tänkte börja denna vecka där den förra slutade – alltså där Alfred Nobels fredspris gick till Europeiska Unionen. Inte ens norrmännen själva verkar ta kommittén på allvar: Familjen Nobels officella talesperson, Michael Nobel fördömer öppet den norska Nobelkommitténs beslut att ge priset till EU som han inte alls ser som särskilt fredsskapande. Norska ”Nei till EU”-kampanjen fick hundratals nya medlemmar de första timmarna efter det att EU utsågs till årets mottagare av Nobels fredspris.Till råga av allt är Nobelkommiténs ordförande, Thorbjørn Jagland även generalsekreterare för Europarådet sedan 2009. Alltså bör han anses kraftig jävig i situationen.
I grunden är utnämningen av EU helt absurd. Först och främst är ju EU:s förtjänster i frågan om världsfred är högst tveksamma. Men det märkligaste måste väl ändå vara att samtidigt som det sker massdemonstrationer mot just EU runt om i Europa, människor tårgasbesprutas, EMU:s liberala finnanspolitik håller på att köra stora delar av kontinenten i botten och tar ifrån länder sitt legitima självstyre då människors levnadsvillkor försämras, flyktingar behandlas och utvisas hänsynslöst, det upprustas till en gemensam armé inom unionen och EU är delaktiga i en internationell handelspolitik, jordbrukspolitik, och fiskepolitik som skapar konflikthärdar, gigantiska miljöproblem och folkfördrivning – så får man ett fredspris.
Kanske är det som som en av mina vänner ironiskt påpekade: ”Motiveringen: För dom är i en kris och behöver uppmuntran”. Nu är det väl inte mer än rätt att Euron får ekonomipriset?
Igår fick Umeå motta hederspris som en av Sveriges bästa idrottskommuner 2012. Otroligt välförtjänt för Umeå som länge arbetat aktivt med idrott och hälsa. Allt från regelbundna hälsoveckor i skolan, utbyggnad av träningshallar och friidrottsarenor till medlemsföretaget IKSU (Idrottsklubben Studenterna Umeå) som driver nordens största sportcenter här i stan.
Sedan är det kanske än så länge svårt för Umeå att tävla med kommuner som Solna som bygger en arena för flera miljoner tillsammans med Stockholms län. Men det visar att ett folkligt hälsoarbete kan vara nog så värdefullt och det är därför jag är glad att Umeå uppmärksammas.
I Sverige har det dels länge funnits en tradition av att staten satsar på folkhälsan. Det har gjort att det kostar 200 spänn att spela i ett fotbollslag i grundskolan, att idrottsföreningar är skattebefriade och att alla kan hyra en idrottshall eller låna en fotbollsplan – för de är allmänna och gemensamt ägda. Det har inte bara gjort Sverige till en framgångsrik idrottsnation på tävlingsnivå utan också möjliggjort för vanliga människor att vara hälsosamma och idrotta.
Därför är det synd att både Moderater och Socialdemokrater dem senaste 20 åren gjort nedskärningar och nedprioriteringar på idrottsområdet. I borgerligt styrda Stockholm höll majoriteten på att så kraftigt skära ned på idrottsstödet till idrotten, så att idrottsföreningarna skulle blivit tvungna att chock-höja medlemsavgifterna för att ha råd med verksamheten. Men höjda avgifter stänger ute många och då blir idrotten blir inte längre allmän på lika villkor. Som tur är lyckades man tillslut stoppa förslaget. Men i budgeten inför nästa år får idrottsrörelsen inga extrapengar alls av regeringen.
”Vi har alltid varit försiktiga med att begära mer pengar, men nu är det nödvändigt. Både föreningar och förbund drabbas av ökade kostnader och om stödet inte hänger med kommer det att innebära ett minskat stöd till både elitidrotten och föreningarnas barn- och ungdomsverksamhet”, säger Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson Weijber.
Ibland får man ett hederspris för att våga investera i idrotten. Det är förstås bra. Men det bästa är att man får en arena där alla människor kan mötas, där fler får utvecklas, känna gemenskap, arbeta som ett lag och våga ta plats. Och dessutom en hälsosammare befolkning som mår bättre.
Idag har jag och Signe värvat medlemmar till Ung Vänster här i Umeå. Idag valde vi Midgårdsskolan eftersom det var ett tag vi var där sist.
Responsen var överväldigande positiv (Vänsterpartiet fick nära 25% i deras skolval förra valet och blev, om jag inte helt missminner mig, största parti). Det är alltid lika trevligt och kul att träffa eleverna på Midgårdsskolan. Ser fram emot att vara där fler gånger!
Idag hölls ett torgmöte/manifestation mot rasism här i Umeå under parollen ”Umeå – en nazistfri zon”. Jag tänkte egentligen bara gå dit och lyssna, men på plats så blev det ändå så att jag fick hoppa in och tala lite. Det var trevligt och kul att få se så många andra peppade anti-rasister.
Jag pratade lite om hur umeborna historiskt inte varit intresserade av hat och rasism och att hur vi i Umeå fortfarande inte är det, samt vikten av att vi vanliga människor håller ihop mot rasism.
Ett populärt trick på många arbetsplatser verkar vara att man gör om uppgifter som tidigare utfördes av flera personer till ensamarbete. Särskilt tydligt har det varit inom äldreomsorgen som är gravt underbemannad. Även inom kriminalvården finns det här problemet som tillochmed kulminerat i dödsfall (!) och inom min egen bransch, järnvägen, så har upp till 70 procent (!) av Arrivas tågvärdar uppgett att de utsatts för hot eller våld under de första sju månaderna i år. ”Många tågvärdar är rädda och oroliga när de ska gå till sina arbeten”, rapporterar skyddsombuden. Nu hotar Arbetsmiljöverket de två regionala arbetsgivarna i södra Sverige, Veolia transport och Arriva tåg med att förbjuda allt ensamarbete på tågen.
Jag arbetar själv som tågvärd, och tycker det är jättebra att man äntligen fått upp ögonen för detta reella arbetsmiljöproblem. Men det är fruktansvärt att det ska behöva gå så långt att personal utsätts för sådant här innan det händer något. Det finns så många andra nackdelar med ensambemanning än bara våld och hot om våld. Mer stress i jobbet, ingen kollega att få stöd och hjälp av vid behov och svårigheter att helt enkelt hinna med alla arbetsuppgifter på ett bra sätt. I slutändan tycker jag det leder till att man både gör ett sämre arbete och trivs sämre på jobbet.Det förlorar alla på i slutändan – jobbare, resenärer och samhället i stort. Allt detta bara för att företagen ska tjäna mer pengar genom att slippa personalkostnader.
SEKO, Service och Kommunikations facket, har för några dagar sedan skrivit på en avtalsuppgörelse med Arbetsgivarverket där det verkar som att man försökte lyfta frågan om ensamarbete. Men hittills verkar det bara lett till att ”parterna ska undersöka var ensamarbete och hot och våld förekommer”. Det är väl ett ganska bra första steg kan jag tycka. Men resultatet av måste ju bli ett förbud mot ensambemanning – och inte bara i dem företag där det gått så långt så personalen utsatts för våld.
Man skulle kunna börja med att slopa ensambemanningen på kvällstid för att sedan utveckla det vidare. Självklart finns det situationer där full benmaning inte behövs och dessa får man i så fall ta ställning till då. Det grundläggande är fortfarande att full bemanning ska vara normen, inte undantaget. Det tycker jag är helt avgörande för att vi som arbetar inom de här yrkena ska få en dräglig arbetssituation och få dem bästa förutsättningarna att göra ett bra jobb.
Som många av er vet är Gudrun Schyman en av mina största politiska förebilder. Hon var en mycket skicklig och modig politiker. Hon lyckas engagera och göra politik begripligt.
Jag kan sitta i timtal framför Youtube och lyssnar på debatter där hon är med. Är jag en dag hälften så bra debattör som Gudrun Schyman är, så kan jag lova att jag kommer vara väldigt glad och nöjd!
Här om veckan såg jag ett avsnitt av intervjuprogrammet ”Min Sanning” där just Schyman var inbjuden. Jag vill verkligen rekommendera alla att se det. På grund av rättighetsskäl går avsnittet inte att bädda in här på bloggen, utan klicka istället här för att se det.
