Igår eftermiddag blev det alltså klart – och denna gång verkar SAABs konkurs vara ett faktum.

Jag tycker det är fruktansvärt att se hur de SAAB-anställda har kastats mellan hopp och förtvivlan – utan löner. I slutanändan så kommer Guy Lofalk, Victor Muller och resten av toppgänget kunna leva gott. Victor Muller tog bara i Maj ut miljonbonusar från företaget – som nu inte ens kan betala löner. Det är istället vanliga människor i Trollhättan som får se sina jobb försvinna, sin möjlighet att försörja sig ryckas ifrån dem och dem kommer att kastas ut på en arbetsmarknad som ser värre ut än på mycket länge.

Under alla turer med SAAB har man kunnat läsa hånfulla kommentarer i dagstidningarnas kommentarsfält. ”Lika bra att låta skitföretaget att gå i konkurs”, ”tur att de rödgröna inte vann valet – då skulle vi sitta här med SAAB i knäet”, osv. Men det är dem som skrattar bäst som skrattar sist.

Nu fick alla allvetande gubbar i kommentarsfältet som de ville. 3400 människor blir arbetslösa. Ytterligare 7000 jobb hotas, pga. att alla företag som tillverkar saker och ting åt SAAB nu måste söka nya kunder, och hittar dem inte sådana så vet vi ju alla vad som sker. Totalt handlar det om 10 000 jobb. 10 000 människor med familj, hus, bil, lån.

Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) säger att Arbetsförmedlingen ska öppna två kontor inne på fabriksområdet. Och det är väl smart – men man kan ju öppna 100 arbetsförmedlingar på fabriksområdet, det spelar ingen roll om det ändå inte finns några jobb att söka.

Regeringen måste ta ansvar. Det har man inte gjort under hela SAAB-karusellen. I USA nästan förstatligade man GM för dem skulle överleva. Tyskarna pumpade in miljarder i OPEL, Fransmännen lika så i sina bilindustrier, medans Sverige satt med armarna i kors. Jag tycker det är beklagligt.

Jag tycker staten ska köpa SAAB och ombilda det till ett statligt bolag som tillverkar vindkraft (kanske som en del av Vattenfall?). Idag är det upp till två års väntetid/leveranstid för ett vindkraftverk. Det innebär alltså att det finns ett utrymme som är både klokt och genomtänkt att fylla – delvis för den svenska klimatomställningen, men kanske också i form av exportvara i framtiden. Det är inget orealistiskt scenario jag presenterar här. En av dem som är av samma åsikt är exempelvis Staffan Laestadius som är professor i industriell ekonomi vid KTH.

Staten borde gå in och organisera vidareutbildning för de nu arbetslösa SAAB-arbetarna för att så fort så möjligt för att garantera en omställning. I ett sådant företag tycker jag man ska utveckla och modernisera ytterligare genom att släppa in demokratin genom företagsporten. Det kan handla om att de anställda får en större makt över produktionen, själva får välja sina chefer och att svenska staten och dem anställda tillsammans delar på aktierna i företaget.

Jag är övertygad om att detta är möjligt. Men tyvärr saknas viljan. Regeringen verkar hellre titta på när ytterligare minst 3400 arbetslösa göra entré på arbetsförmedlingen samtidigt som man sänker skatter, subventionerar städhjälp och hemmafruar och sänker krogmomsen.