Kärnkraften är lite som ett dåligt förhållande. Tråkigt, grått, ansträngt och det är bara en tidsfråga innan det tar slut. 2006 nödstoppades reaktorn i Forsmark. I natt var det dags för nästa problem – denna gång i form av en brand på Oskarshamns kärnkraftverk.

Det blir allt tydligare att det enda som är säkert med kärnkraften är att den är osäker. Argument som att kärnkraften skulle vara ”billig”, ”miljövänlig” och ”nödvändig för att ställa om” är rena mytbildningar som är lika ohållbara som kärnkraften själv.

Billig? När man räknar hur mycket en kWh kostar, så missar man ofta en mycket viktig sak. Många kalkyler faller på att man inte räknar in de enorma kostnader som följer med ett kärnkraftverk. Vi kan ta ett exempel från vårt eget grannland Finland – där bygger man nu ett nytt kärnkraftverk, Olkiluoto 3, som gått 30 miljarder över budget. Så när detta livsfarliga energiprojekt väl kommit igång om några år, så kommer priset för den elen egentligen vara dubbelt så högt än vad man räknat med – och därav mycket högre än både vindkraft, solkraft och vattenkraft.

2007 kom en rapport, där forskare från bland annat Massachusetts Institute of Technology medverkat, fram till att ny kärnkraft kostar 74–98 öre per kWh. 2020 uppskattas både vindkraft och sol-el kosta högst 40 öre/ kWh. Medan priset på just kärnenergi spås stiga. Därför har de borgerliga fel när de säger att vi får billigare el genom mer kärnkraft, utan det är precis tvärt om!

Miljövänlig? Knappast. I en rapport från Oxford Research Group som heter ”Secure Energy” (läs den här) konstateras att kärnkraft har en klart försumbar korttidseffekt för att minska koldioxidutsläpp – och är alltså inte så mycket bättre än varken olja eller kol. Dessutom har uranbrytningen många andra negativa sidor: de uppenbara riskerna med driften och den (troligtvis för alltid) olösta frågan kring slutförvaret. Hur det kan vara miljövänligt att borra ned enorma mängder extremt giftigt avfall under jorden, som man inte ens vet vad man ska göra av sedan och utan några som helst garantier att det kommer hålla sig där, är en fråga som kärnkraftskramarna borde få svara på oftare.

Nödvändig för att ställa om? Nej, inte det heller förstås. Det är bara en bortförklaring för att få bygga mer kärnkraft. Bortsett från uranbrytningen och avfallet är kärnkraftens mest miljöskadliga egenskap är att den drar till sig investeringar som istället borde gå till förnyelsebar energi, exempelvis vindkraft eller forskning kring vågkraft. Ekonomiskt och tidsmässigt går det inte att ha kvar kärnkraften och samtidigt satsa på förnybar energi. Och även om jag personligen är djupt övertygad om att marknaden aldrig kommer kunna klara av energiomställningen, och även om så vore fallet, så är jag principiellt emot att låta mänsklighetens framtid vila på enskilda människors godtycklighet – det är en viktig socialistisk analys tycker jag. Men privat grön energi är bättre än ingen grön energi alls, och idag drar sig potentiella investerare för att satsa på förnybart i Sverige eftersom vår regering tydligt signalerat att kärnkraften kommer att leva kvar även i framtiden. Det är synd, vi går miste om många bra klimatinitiativ på det viset – speciellt eftersom regeringen själv verkar vara oförmögna att ta dem.

Jag vill också bemöta det tillsynes tidlösa argumentet kring att kärnkraften tillverkar så mycket el så den är oersättlig – så är det inte. Sveriges tio reaktorer producerar i genomsnitt 65 TWh el på ett år. Det är lite mindre än hälften av vår elektricitet. Vindkraften kan själv i dagsläget ersätta stora delar av kärnkraften. Enligt regeringen själv, ska vindkraften kunna ge 30 TWh till år 2020 och enligt en utredning från just regeringens egna myndigheter skulle 40 TWh energi kunna energieffektiviseras bort till 2016.

Jag vill tipsa om tre saker såhär mot slutet. Till att börja med vill jag slå ett slag för ETCs utmärkta kompendium om Kärnkraften – det finns att ladda ned här, rekommenderas starkt! Sedan finns det två riktigt bra miljöengagerade riksdagsledamöter från Vänsterpartiet som jag anser är väldigt kunniga på miljöområdet: Jens Holm och Jonas Sjöstedt. Jag brukar också läsa ”supermiljöbloggen”, som bland annat granskar regeringens miljöpolitik.

Jag är involverad i Greenpeace och hjälper till så gott jag kan när jag känner att jag hinner. Det kan du också göra. Läs mer på hemsidan om hur du kan hjälpa till och bli involverad, efter egen förmåga, för en grönare värld.